Vem är hon som uppfostrar dig?

Sexåringen undrar vad en morsa är och jag förundras över att hon inte vet det vid det här laget, allt annat har hon så gott som snappat upp.

Under middagen med vänninorna konstaterar vi att runt bordet sitter fyra morsor som träffas: plastmorsa, varannan-vecka-morsa, ensammorsa och gudmorsa. Tre av oss är tillgängliga för singelmarknaden, men inte öppna för den. Alla valmöjligheter kräver alltför mycket tid och energi, vilket är dyrbara resurser i dagsläget. Som tonåring på 80-talet fanns Heta linjen, vilket var vår tids internet. Snacket var naivt och lockade, man var anonym och kunde ljuga när det behövdes, om rösten bar för det. Där avhandlades snabbt tid för ett möte, en oskyldig date som kunde leda till nya bekantskaper, men alltför ofta endast gav en snabbvisit in i någons liv, för att sedan istället ändå hitta kärleken i grannens brorsa eller hängandes vid korvmojen eller gungorna på gården.

Idag fungerar datesiterna på samma sätt: efter en kvick konversation, med en främling, genom korta meningar med ytligt innehåll ska foto bytas. Därpå börjar meningarna innefatta kjamar och puzzar (jag får kalla kårar). Alternativet är förstås: vill du ses på dagtid?

Vem orkar längre ge sig hän åt något så tidskrävande när det är enklare att hälsa på grannen i trappen och snacka lite i tvättstugan eller få ett tips genom en vän och plötsligt inse att livskamraten fanns så nära hela tiden?